Bra att veta

2013-04-04

I väntan på höst med jakt och annat intressant, nu vinter som inte tycks släppa sitt grepp, kan man pula på med något som är intressant men som även hör jakten till. Nu när vi drar ut på jakten ser vi alla till att vapnet, ammunitionen och jaktkniven verkligen kommer med. Tänk om jag får skjuta en älg!! Då måste kniven användas, vilken skam om jag måste be passgrannen komma med kniv. Får jag ingen älg måste jag ändock ha något att skaffa korvpinnen med, och skära korven med. Kniven är nog vid all jakt det mest använda verktyget. Jag har under vintern tagit mig för att tillverka en jaktkniv, jag har den här gången valt den långa vägen. Jag börjar med en stålbit och målet är att få en färdig kniv. För den intresserade visar jag summariskt i några avsnitt hur min målsättning ska uppnås.

Första knivresan

Den gamla fältässjan får nu åter träda i tjänst, knivarbetet startar oftast med smide.

Nödvändiga smidesverktyg, en stålbit, här är fjäderstål som är segt i karaktär och ger en bra skärpa och lätt att slipa. Jag skar med rondell ett knivämne som efter hopsmide främst av den kant som skall bli till den skarpa eggen. Nu gäller det att smida medan järnet är varmt.

Nästa avsnitt börjar jag fundera över hur jag efter smidet ska kunna slipa mitt knivblad precis som jag vill ha det och även med en god finish. Följ med på nästa resa. /AGH

Knivresan (andra resan)

Efter det första smidesarbetet vid ca 800 grader grovslipas ämnet till önskad form. I mitt första försök formade jag knivbladet med fil som man gjorde på gammalt sätt, jobbigt men det går.

Sitter i godan ro, filar fram den form som jag vill ha.

I nästa moment är det åter dags att arbeta med ässjan, jag ska nu härda knivstålet. Bladet hettas upp i ässjan till körsbärsröd färg motsvarande ca 750 grader, bladet har nu blivit omagnetiskt.

Ässjan förbereds för härdning, Med hjälp av eldriven lufttillförser blir det hett som f-n. Här hettas bladet till körsbärsröd färg.

Därefter kyler jag snabbt bladet i varm olja, nu är bladet hårt men samtidigt  sprött (lätt att slå av), Men detta är en förutsättning för att få ett bra bett.

Citat:” Liksom när en smed doppar en stor yxa eller bila i kallt vatten i det att den ger ifrån sig ett högt vrål. Denn första litterära skildring är nu mer än 2800 år gammal”

Kyler snabbt bladet det ryker och fräser om det varma stålet.

Nu återstår endast en värmebehandling för att knivbladet därefter ska få sin finslipning av ” eggen” samt finslipning av resten av knivstålet.

Härom berättar jag mer i  den tredje resan.

Som sagt behöver jag fixa något som gör det möjligt att slipa till mina alster och förstås även kunna slipa andra mindre föremål, kanske en behändig lätt liten jägaryxa, så lätt att även hundföraren orkar att föra med sig den på sina drevturer. Kan ju bli kallt att vänta om det bär iväg för långt. Själv är jag snabb att elda när jag ser att det är läge härför.

Jag försöker på hobbybasis med mina enkla verktyg och småmaskiner att tillverka en speciell knivslip enligt förebild från en amerikanskt proffstillverkad dito. Firmans namn är Beamont Metalworks, kortnamn KMG grinder.

Samlar ihop olika metalldelar som jag haft och påbörjar efter bästa förmåga forma olika delar till min maskin.

Här har jag börjat att forma olika delar som kommer att behövas. Arne har tillverkat axel samt bomberat drivhjul åt mig.

Många av delarna behöver tillverkas med stor noggranhet och här har jag fått en fin bekantskap och mycket hjälp av vår eminente vapentekniker och tillika metalltekniker från Seskarö nämligen Arne Korva.

Här är andra roterande delar med absolut precision. Olika slipband och grovlekar 50 mm breda och 2000 mm långa från slipcentralen.

Jag fortsätter idogt, förvisad till pannrummet där det är varmt och gott, hoppas ni vill vara med på nästa knivresa.T/F AGH.

Knivresan 4.

Knivblad anlöps i ugn, här är tre stycken härdade knivblad klara att anlöpas.

Under den här resan berättar jag mer om arbetet med att tillverka min knivslipmaskin, som ju blir ett bra komplement att färdigställa egentillverkade knivblad. Men!

Vi hade ju en värmebehandling kvar att i någon mån belysa, nämligen Anlöpningen.

Att anlöpa innebär att värma upp knivbladet för att på så vis reglera hårdhet och seghet. Vidare avlägsnas en del av de spänningar som uppstod när bladet härdades.

Anlöpning kan göras på en spisplatta i en ugn eller med hjälp av ässjan. (det går snabbast i ässjan).

Nu har jag ” tjyvlånat” ugnen i köket, vredet på 200 grader intill att bladet antar en halmgul färg, ca 40 min. Kyler sedan i vatten. Jag har nu ett lagom hårt och segt klivblad som ska få sin sista finslipning och kanske polering. Bladet är nu klart  för att få sitt skaft

Knivsmeden kännemärke: Det är vanligt att på bladets högra sida sätta sitt kännemärke (metallstämpel).

Den här proceduren görs i samband med det slutliga smidet. Lite besvärligt enär jag har tre Initialer (AGH). Tre olika stämplar är minst två för mycket att hantera vid glödande metall. Provar stämpla på ett smitt ämne, blev ju … sådär.

Åker nu till Arne på Seskarö i försök att förbättra mina stämplar (bygga ihop tre till en).

Arne granskar och måttar stämplarna, Arne avser att med hjälp av ett magnetbord slipa kanterna så att avståndet mellan versalerna blir mindre, därefter ska de sammanbindas till en stämpel. Får väl så småningom se om det blir användbart.

Här finns delar till slipstöd, hållare till kontakthjul samt delarna till planslipannhållet, juster och spännarm.

Maskintillverkning:

Jag arbetar fram två stycken maskinplattor i 8 mm plåt som underlag till maskinen, bygger sedan slipstativ av kraftigt fyrkantprofil, en sliparm ock ett drivaxelhus. Arbetar sedan fram ett slipstöd som kan vinklas. I nästa resa byggs delarna samman och ett första startförsök kan göras.

Knivresan 5.

Maskinbygget:

Drivkällan till maskinen är en 1,1kW elmotor, Arne K svarvade två stycken remskivor som gör att jag kan variera bandhastigheten på slipbandet, den högsta hastigheten motsvarar ca 30 m per sekund.

Motor samt välsvarvade remskivor gör att vibrationer minimeras. Maskinen har kommit upp på ett stabilt golvstativ, med arbetshöjd så att jag kan sitta när jag arbetar. Efter diverse skruvande och justeringar är maskinen nu hopmonterad och de flesta funktionerna är justerbara i längd och höjd beroende på vad som ska bearbetas.

Ett spännande ögonblick infinner sig. Lägga på ett band! Ska bandet hållas kvar? slitas sönder eller valsa ut åt höger? Lägger på ett band, klart för start.

Bandet ligger kvar! Gubben har varit noggrann med riktning och justering, provslipar ett ämne.Kan ju inte låta bli att prova slipjiggen som jag byggt! Den verkar vara användbar men kan så småningom anpassas ytterligare. Mitt första slipresultat med ett grovt band (skrotning).

Min presenterade resa från metallämne till färdig kniv börjar snart vara klar men i nästa resa visar jag något exempel rörande bygget av knivar och slidor.Den presentationen visar säkert att det inte är så här krångligt att tillverka kanske en egen jaktkniv. Följ gärna med.

Knivresan 6.

Nytt härdtråg till ässjan gör att jag kan uppnå vällningstemperaturer  1150-1300 grader.

Kom på att det här är mycket bra att veta! Behövde verktyg att hålla fast olika saker vid montering men även vid mina sliparbeten:

Hittade på Biltema dessa förnämliga svetstänger, billiga och mycket användbara tänger, (håller fast allt vad du vill). Egentligen behövs inte så märkvärdiga verktyg för att kunna tillverka en användbar kniv. De flesta behövliga verktygen finner du i garaget. Du behöver bara litet tid och redan efter ditt första försök upptäcker du att du funnit en utmärkt hobby.

Mina första knivexperiment började för många år sedan, kniven fick så småningom en ny och lite kraftfullare slida. Våra svenska björk och sälgväxter erbjuder utmärkt slöjdträ  i form av masurträ, som ofta förekommer i slöjdade knivskaft. Sälg och björkmasur hittas i skogen men finns även att köpa i lagom stora slöjdbitar.

Ett bra startobjekt för att slöjda en kniv och en fin läderslida,ett halvtångeknivblad, kanske en bit horn till frontholk, näverbitar till mellanlägg, skaftträ av något slag.Tillsammans med ett stycke rårandsläder av nöt, ett par nålar en pryl och lite tråd att sy ihop med.” Snart har du kniven vid bältet.”

Lämpligt byggmaterial till första knivbygget. Vill du sedan fortsätta med den samiska versionen av kniv som till största delen kommer från renen kan samlingen se ut så här.

Visar i några bilder olika slags resultat efter några gjorda knivarbeten.

Redan 1982 fick  min fru sin egen kniv ( fick ju förts träna några år så att den skulle duga), Alla andra mig närstående har ju förstås ett eget ex och glädjande nog har några av våra jägarkamrater i laget knivar som jag skänkt föreningen som lotteripriser.

Härmed avslutar jag så presentationen av den här långa knivresan med några avslutningsbilder över knivarbeten som för tillfället varit tillgängliga.

Jag hoppas att de som gett sig tid att kika in på vår tämligen nya hemsida har funnit något intressant i att följa den  här resan och någon kanske har upptäckt en mycket varierande form av hobby där ju utformning  och modeller endast begränsas av det egna tyckandet och fantasin.

Vill förstås även sända ett tack till K-E G vår webmaster, han har förtjänstfullt ansträngt sig för att min presentation ska falla mig i smaken.

Han men även vi i föreningen ska fortsätta att utveckla vår hemsida  till saklig och intressant information.

Det är även bra att veta: Att den av Jägareförbundet i Norrbotten utgivna inbjudan till Viltvårdsexkursion 4 augusti nu finns på annan plats på denna hemsida, alla intresserade: passa på att ytterligare bekanta er med vår fina Tornedalska natur, få inblick i de viltvårdande insatser som vi försöker att åstadkomma glöm inte bort att anmäla dig!

Avslutande knivbilder: Den kniv och buköppnare som jag själv använder. En färdig kniv som ännu inte fått den slutliga gravyren.

Knivblad i olika färdigstadier. Yngste grabbens lappkniv, och en kniv på hyllan.

Med stort tack för visat intresse: Alf-Göte Hjelm.